Karibien

2009-02-15 [15:25] 

Fyra dagar kvar...
Sedan bär det iväg till alligatorerna i Florida och de vita stränderna i Västindien!

Det är massor som behövs fixas innan vi åker. Men idag har jag ingen energi. Vill inte göra nåt. Verkligen ingenting alls. Bara stoppa huvudet i sanden. Orkar inte ens titta på tv.

Jag tror att det bästa är om jag kommer på ett litet avgränsat område som jag kan ta hand om. Istället för att städa hela mitt hem, att jag nöjer mig med en liten begränsad del. Eller så hoppar jag över städningen och gör nåt annat.

Borde gå till gymmet eller ta några längder i bassängen. Två minuter tar det att gå dit. Men det känns bara oöverstigligt. Eller hur man nu uttrycker det...? Imorgon. Jag tänker att jag går dit imorn. Att jag tänkt så en vecka nu gör mig en aning deppig.

Jag lägger mig på rygg och tittar i taket. Om fyra dagar är jag på andra sidan Atlanten. Kanske är livet roligare då??  :-)

 


Många vardagliga funderingar

2008-10-22 [15:53] 

Jag valde att fylla kylen. Risken är rätt stor att jag låter bli att städa idag...


Många vardagliga funderingar

2008-10-22 [12:13] 

Den stora frågan just nu är om jag ska prioritera städning eller att fylla kylskåpet...


jjj

2008-10-22 [12:10] 

Allting går trögt idag. Egentligen gör väl det ingenting eftersom jag inte har några speciella tider att passa idag. Måste bara komma ihåg att det är kör ikväll. Vet inte varför det är så svårt att komma ihåg. Kanske är det så att det är dags att släppa kören...? Att det är något undermedvetet meddelande till mig?

Jag har i alla fall bestämt mig för att behålla samma jobb ytterligare ett år. När jag väl bestämde mig så känns det väldigt spännande och inspirerande. Jag ser t o m fram emot att få lägga det stora sommarpusslet ännu en gång. Utmaningen denna gång är att ta hand om hela sommarorganisationen utan att göra mig totalt utmattad. Att se till att jag har stöd och ge mig själv näring. Verkligen en utmaning för en som jag som älskar att arbeta. Som helst gör allting själv - för då vet jag att det blir gjort och att det blir gjort bra!

Näringsrik mat på regelbundna tider, motion och tillräckligt med vila/sömn/återhämtning. Håller jag bara på det så ska resten fungera lättare. Varför är det så att även om man vet så väl vad som krävs för ett hälsosamt liv - så är det så svårt göra det??


Spännande fortsättning följer

2008-09-30 [11:28] 

Jag tyckte en stund att älsklingens present från sina föräldrar var okej en stund trots allt. Men sen kom jag på att jag själv som ensamstående mamma gav min egen tonåring 50% mer på hennes senaste födelsedag. Och då fyllde hon inte ens jämt.

Det är bara det där att de sa att han inte skulle bli besviken. För min mamma kommer inte ge mig en dyrare present när jag fyller år. Vi vet redan att det bara är min pappa som kan vara riktigt generös. Ingen annan har ekonomiska förutsättningar att strö pengar omkring sig. Det är okej att det är så. Men älsklingens föräldrar gör honom besviken hela tiden. Det är bara så det är. Varför skulle det bli annorlunda denna gång? Det blev inte heller annorlunda...


Jag överlevde

2008-09-29 [00:40] 

Middagen var helt okej. Maten var god och stämningen ganska avslappnad. Även om bästisens fru inte är någon favorit kunde jag lägga de känslorna åt sidan och vara trevlig. Vi pratade om hennes jobb och om hennes släktingar som snart ska komma på besök. Älsklingen var nöjd. Det är det som räknas...


Jag överlevde

2008-09-29 [00:30] 

1½ timme var svärföräldrarna här. De hade sagt till sin son att han inte skulle bli besviken på sin födelsedagspresent. Han verkade så glad när han berättade det. När vi senare pratade om semester och om att resa någonstans tillsammans, sa han att hans föräldrar säkert skulle bidra med en rejäl summa till oss. Jag höll tyst i flera dagar men till slut frågade jag väldigt försiktigt om han verkligen trodde att de skulle vara så generösa att han inte skulle bli besviken. Det var som om han vaknade till. Han sa att det var nog bäst att han inte förväntade sig någonting alls.

Jag förstår inte hur de tänker de där människorna som uppfostrat min sambo. Jag får liksom inte grepp om dem. Summan han fick var väl helt okej för en 40-årspresent. Men inte alls så märkvärdig att man på förhand säger att man inte ska bli besviken. Och min sambo sa också att det var tur att han inte hade några förväntningar. Jag hörde dock att det fanns besvikelse i rösten.


Jag överlevde

2008-09-29 [00:13] 

Dagen blev inte så hemsk som jag föreställt mig. Men den har definitivt varit energikrävande. På samma gång som jag känner mig helt utpumpad så kan jag inte sova. Vandrar omkring i mörkret hemma. Nu är jag trygg. Nu är det över...


Att sakna viljan

2008-09-26 [14:24] 

Jag gjorde en överenskommelse med mig själv. Det enda jag behövde göra idag var att tömma golvet. För att göra plats att lägga upp alla pappershögar från golvet var jag först tvungen att hänga in alla rena kläder i garderoben. Vips så fanns plats att tömma golvet. Bara den lilla grejen gjorde att rummet genast kändes lättare att andas i. Kanske finns det nu energi till att dammsuga golvet. Nja, bara jag nämner det så känner jag hur energin rinner ur mig...

En stor utmaning är att på söndag ska älsklingen föräldrar komma förbi på en liten fika. Av olika anledningar som jag inte behöver gå in på just nu så träffar vi dem inte så ofta. Men ett rent och trevligt hem vill jag visa för dem. Även om jag inte har någon som helst lust att ha dem här. Men de vill ju fira sin sons födelsedag. Han fyller ju trots allt jämnt...

Födelsdagsmiddagen på söndagkvällen känns inte heller uppmuntrande. Förutom familjen har han bjudit in sin bästa vän med fru. Jag brukar hålla mig undan denna kvinna som jag inte tycker är trevlig på något som helst vis. Att nu sitta vid samma bord som henne känns motbjudande. Min älsklings bästa vän har jag inget emot. Jag undrar bara vad han ser hos en kvinna som henne.

 


Att sakna viljan

2008-09-26 [13:29] 

På nätterna har det varit svårt att sova. Jag tror att det beror på att rummet är så stökigt. Kläder som ligger framme men som borde hänga i garderoben och alla pappershögar som väntar på att omhändertas, de stör rummets chi helt enkelt. Jag går mellan datorn och mitt rum. Jag hade intensionen när jag vaknade idag att rensa och göra fint. Men varje gång jag går in i rummet så känner jag motviljan. Jag vill verkligen inte vara där. Jag har inte energin som krävs. Det kryper i mig. Det skriker i mig. Jag går iväg för att göra något annat en stund. Slösurfar, svarar på nåt mejl eller spelar nåt fånigt spel...

Jag vet att jag kommer sova bättre om rummet är rent och fint. Jag vet att jag kommer att må bättre. Men jag kan ändå inte förmå mig själv att ta hand om det. Inte just nu i alla fall. Kanske om en stund. Eller i morgon. Eller nån annan dag.